hemska minnen

Ja nu ska jag berätta om hemska fylleminnen jag samlat på mig genom åren. Men innan jag skriver ner dessa rader måste jag förvarna hela min släkt: Läs ej längre än detta.

Jokkmokksmarknad 2007:
Jag och Therese köpte sprit, drack det tillsammans med Elena och Tove. Det gick åt helvete! Jag kommer ihåg att Elena blir jättefull och vi får inte kontakt med henne. Niila ringer ambulansen och jag ser Elena åka iväg med den, sen blir allt svart för mig. Jag vaknar på morgonen på ett mystiskt ställe och jag har ett jävla sjukhusnattlinne på mig. Tittar i den vänstra armen och ser att jag ligger med dropp. Elena kommer in i mitt rum på intensiven och ser likadan ut som mig, hon hade smitit ut från sitt rum med hennes mamma tätt efter. OH NO...den här kvällen gick åt skogen.
Sen hör jag mina föräldrar komma gående i korridoren. DOMEDAGSSTUNDEN ÄR KOMMEN. Therese kommer också, storgråtandes. Och det var ju klart, 50% av gänget låg på sjukhuset. Ja men gott folk, nog hade man det roligt...NOT.

Funäsdalen 2010:
Jag, Jonas Andersson och Jonas två kompisar Ana och Sophia var på krogen i funäsdalen. Jag blev superfull vid 00.00-00.30 tiden och tänkte att: "Jo men jag går och vilar lite på toa!". Svinsmart idé...Jag vaknar upp klockan 03.00, märker att det är helt tyst i hela lokalen. Går ut från toan, ser inte en människa, går ut till garderoben. Inte en själ så långt ögat kan nå, bara en stackars städerska. Krogen har tydligen stängt 02.00 säger hon. Jahapps, kul!
Jag går ut, inser att jag inte har en ANING om vars jag är. På något sätt lyckas jag komma ut på vägen efter att jag plumsat i djupsnön i ett antal minuter. Försöker ringa jonas, lyckas inte: "kan inte hans nummer på norska". Försöker ringa Ana, samma problem. Jag förstår inte att jag är i sverige. Börjar gråta av panik för det är svinkallt och jag vet inte vars jag är. Jag börjar gå efter den stora vägen och ser kyrkan tillslut, nånstans där ringer jag min mamma "för hennes nummer kan jag ju på norska", säger att jag vill åka hem, gråter, säger att jag inte vet vars jag är och det är jättekallt och att jag håller på att frysa ihjäl. Jag säger att jag är vid slalombacken(?) fast jag står vid en parkering. Tillslut hittar hon mig och jag är genomfrusen. ALDRIG IGEN...min absolut värsta fylla någonsin. Till och med värre än JMK.

September 2010:
Den 11 september kommer jag och mina kära vapendragare Camilla på att vi ska gå på krogen. Sagt och gjort! Vi hade det jättekul och öste på som vanligt. Camilla drog hem och jag stack på efterfest. Jättebra idé tyckte jag i stunden.
På efterfesten hade vi det kul, snackade, dansade och drack lite diverse drycker. Efter ett tag kommer absintflaskan fram och folk börjar shotta. Jag ska ju såklart vara värst...Klockan hinner bli 08.00 och jag inser att jag måste hem och sova för jag ska ju till Turkiet om 6 timmar! Kommer hem, somnar i sängen med alla kläderna på. Min dåvarande kille ringer klockan 10.00, jag säger tydligen att jag ligger på en strand och dricker paraplydrinkar och kan inte prata. Klockan 12.00 ringer Anna, en av dom som vi åkte utomlands med, hon frågar vad jag gör och om jag är färdig. Jag säger att jag sover och ringer när jag vaknar. Anna blir helt galen och säger att jag MÅSTE kliva upp för vi åker utomlands om 2(!) timmar. Hon frågar om jag packat färdigt.
Då kommer verkligheten ikapp mig. Jag hade ju inte ens börjat packa. Men jag hann med!

Jag har många mååååånga mer minnen, men dom är nog inte så bra att dela så här offentligt!

Idag vankas det fest. Men jag går nog mest troligt nykter på tillställningen, känns som det absolut smartaste i dagens läge :)