snowboard

Igår var jag och Therese och åkte bräda i luossabacken. Det var första gången på 4 år som jag ens stod på en bräda, och för 4 år sedan SÖG jag på bräda så jag hade inte så höga förhoppningar för kvällens utmaning. Mitt mål var att kunna stå på brädan utan att ramla, och eventuellt göra en sväng.

MEN DET GICK SVINBRA. Jag kunde svänga åt båda hållen och ta mig ner för backen utan att ramla en enda gång. Det kändes så skönt och lättande att det fungerade med en gång.
Anton sa att det såg bra ut, men det är ju klart, han säger säkert bara så för att jag inte ska tappa hoppet. För seriöst, jag brukar stå högst upp i backen och gråta och hota med att hänga mig i liften när det inte går bra.

Jag har ett mål för denna vår. Att jag kan åka hyffsat bra ner för en backe. Inga hopp eller andra avancerade tricks, BARA ENKEL ÅKNING. Detta ska vara uppfyllt tills april för då har Antons knäskada mest troligt läkt och han kan åka bräda igen. Och då ska jag visa att jag faktiskt lärt mig något.