öppna mitt hjärta

Ibland kommer man till en punkt i sitt liv då allt förvirrar en.
Vad vill jag?
Vem vill jag vara?
Vem vill jag vara kring?
Vem vill jag förlora?

Just nu är jag där. Precis där. Jag kan inte säga vad min anledning är. Min anledning till att jag vill vara ensam. Sen sitter jag och funderar, vill jag vara ensam?

Paniken väller upp inom en. När var jag senast ensam?
April 2007. Då hade jag varit ensam så länge att jag fick nog. Jag klarade inte det nå mer. Så en dag blev jag kär. Sen blev jag kär igen. Och igen. Och igen. Och igen.
Nu är det Februaru 2011. Och jag blev ensam igen.

Det var så längesen jag var ensam på riktigt. Snart 4 år sedan. Kan man glömma bort hur det är att vara ensam?

Nu kanske man är totalt inställd på att vara två, allt jag tänker och allt jag gör går ju ut på att jag delar det med någon. Kan man omvända sig till ensamläget igen. Efter fyra år som två-tänkare?

Panikartat håller jag tag i allt som jag kan ta tag i. Vägrar släppa personer som inte kan vara kvar.
Jag frågar mig om jag någonsin ska lära mig vara ensam. Är det dags att släppa allt som här de gamla till? Även om jag inte vill.

Jag vet ingenting. Men jag önskar jag visste.