hello

Jag tänkte skriva lite om min mormor.

Henne saknar jag, hon dog för 3 år sedan. Våran fina, kära mormor.
Hon var helt underbar. Hon var väldigt kort och lite tjock, och var världens snällaste. Hon var lite halt eftersom hon hade opererat höften, så hon gick alltid med en käpp.
Jag har många minnen av henne.
En gång klädde hon upp sig i hennes finaste rosa jacka och gick iväg, vi ungar frågade vars hon skulle och hon ljög att hon skulle hämta posten. Vi anade ugglor i mossen och förföljde henne, då såg vi att hon gick till grannen. Haha hon ville säkert slippa oss en kort stund så vi lät henne göra det.
Hon brukade alltid säga att det är så himla kul när vi kommer på besök, men lite trevligare när vi åkte hem igen. Vi var väl lite vilda och jobbiga när vi var små, men hon älskade oss ändå.
Hon var kristen, och hatade kortspel. Vi brukade smygspela kort i hennes sovrum, och när vi hörde att hon kom så slängde vi oss över korten och låtsades att vi bara pratade. När vi var där sov vi i TV-rummet, som var vägg-i-vägg med deras sovrum. När hon tyckte vi blev för högljudda knackade hon i väggen och sa att trollen skulle komma och ta oss om vi inte blev tysta.

Det allra sista minnet jag har av henne är när vi är och besöker henne morgonen efter att hon gick bort. Jag, Ellen och vår kusin Therese bad om att få vara ensamma med henne en kort stund. Där inne sjöng vi psalmer för henne, höll hennes hand, kramade henne, smekte henne på pannan. Gav henne ett sista farväl.  När vi sen skulle gå, log hon mot oss. Hon hade inte ett leende när vi kom in, utan det kom senare efter att vi hade sagt hejdå och sjungit psalmerna för henne. Det var precis som att hon visade oss att hon hade det bra nu, det värmde i hjärtat och tårarna började rinna nerför kinden.
Älskade, älskade Áhku, du kommer för alltid finnas i mitt minne.