Igår när jag slutade jobbet åkte jag till Anton. Han hade städat och ville så gärna visa det.
Ni skulle ha sett hans min när jag sa att han var sååååååå duktig och ooooj va fint det var här. Det var som om hela han lyste upp och han visste inte riktigt vars han skulle ta vägen.
Så han började spontanhänga i chin-up-stången han hade i dörrkarmen. Så där hängde han, var lycklig och sprattlade lite med benen.

Eller så var det inte alls så, minnet sviker ganska ofta. Men han var i alla fall väldigt lycklig över att han städat. Han gick runt och pekade på allt som han städat.

Disken - CHECK!
Dammsugit - CHECK!
Hittat soprummet - CHECK!